ROKOKO

Målning av Jean-Honoré Fragonard “le Swing” gungan (1766)

BILDANALYS

Detta är en liggande bild som Jean-Honóre Fragonard har gjort. Det är en centralperspektiv helbild och ljuset fokuserar mest på den mannen som lider. Det är inne och är kanske i deras hus i ett speciellt rum. Kanske i barnkammaren. Familjen står runt om och är lidande, det ser man på deras ansiktsuttryck och hur dom liksom rör sig. Helt stilla. Bara står och kollar. Barnet som ligger i sängen är kanske väldigt sjukt och håller på att dö. Kvinnan som sitter nere i vänster hörna är kanske ett hembiträde eller kanske någon slags doktor för att hjälpa. Barnen nere i höger sida är kanske syskon och förstår kanske inte så mycket om vad som händer. Den ena flickan står och kolla på de vuxna precis som om dom inte kunde gå snart. Men föräldrar väntar med tiden och orkar inte så mycket.

Barnet i sängen har kanske fått någon sjukdom, precis när den föddes och blivit mer lidande nu eller kanske fått en kraftig lunginflammation.

Pappan ser mest lidande ut. Kanske för att det var den enda pojken i familjen, som skulle ta efter honom. Han kanske var någon kung och den lille var en prins.

Det är kväll ute och det känns som om dom har varit där hela tiden med sitt barn. Och väntat. Stöttat. Kramats. Månljuset lyser in i rummet och gatlamporna lyser utanför.

Familjen ser väldigt rik ut eftersom dom har väldigt fina kläder och där är fint inne i rummet. Dom har ett hembiträde visar på pengar. Fina möbler, vackra tyger, fina kläder osv.

ROKOKO

Rokoko började sin glanstid i Europa i mitten av 1700-talet. På 1800-talet kom Rokoko till Frankrike, stilen var då väldigt nedsättande. Människorna levde under den franska revolutionen och ville komma bort från verkligheten. De använde sig av målningen och gick in i en helt annan värld. Målningarna var full av glädje och kärlek. Det skulle vara roligt och inte sorgset och arg som i verkligheten. Tiden kallades livets njutning. Kanske för att det var tid att börja njuta istället för att vara sorgsna.

Rokokon var en fortsättning från Barocken, fast det var mycket mer gläjde och lycka i Rokoko.

Snäckor och musslor är väldigt typsikt för Rokoko.

Jag kan tycka att det var en bra ide att komma bort från verkligheten. När man är ledsen ska man göra något som är roligt och kul. Konstnärerna målade lyckliga saker för att känna sig lycklig. Det är precis som vi skulle gå och spela fotboll, åka och shoppa eller göra något annat som vi gillar för att göra det vi gillar och för att komma bort från verkligheten om vi mår dåligt.

På den tidens ideal fick inte kvinnor visa benen och hade långa siden klänningar som dolde dom. Det var inga problem med att brösten vad upptryckta till hakan, men det var snusikt att visa sina ben eftersom det lädde uppåt. Dom kanske tryckte upp brösten för att locka, men utan att visa allting. Peruken och sminkningen var väldigt viktigt för kvinnorna. Som accessoarer hade de skarfar, smycken, väskor, spets och volanger.

Männen hade livrock, väst, och knäbyxor. Männen sminkade sig precis som kvinnorna.

Dräkterna till både män och kvinnor innehöll oftast invävda och broderade blommönster.

Både män och kvinnor sminkade sig så hårt som de gjorde för att efterlikna det "vita guldet", alltså det kinesiska porslinet. Rokokon har inspirerats väldigt mycket av Kina.

Jean-Honóre Fragonard målade gungan. Tavlan väckte en stor uppmärksamhet bland folket eftersom tjejen på bilden visade benen. Han föddes den 5 april 1732 i Frankrike. Han var alltså en frank konstnär. Som jag uppfattar honom var han väldigt fascinerad av kärlek.

François Boucher var även en fransman. Han föddes den 29 april 1703 i Paris. Han var en hovmålare till Ludvig den XV. Att måla vägg - och tak målningar var ett stort intresse för Boucher.

Mina morföräldrar hade dessa två statyer hemma. Dessa två är två typiska människor från Rokoko. Vackra kläder, blommotiv, smink och den vita peruken.

När jag ser Rokoko tänker jag väldigt gammal dags. Då när man hade häst och vagn, gamla stan och hade kafferep med sina vänninor i sina hus när man hade klätt upp dig. Väldigt förr i tiden. Då alla kvinnor var väldigt feminina. Perukerna får mig att tänka på gamla domstolar när domaren sitter högst upp på bänken, med en hammare och en vit peruk.

Rokoko för mig är gammaldags, för att de sättet dom klär och sminkar sig på påminner om gamla filmer eller böcker som man läst.